Ett annat liv. Det är vad Annikki söker när hon på sin artonårsdag packar ryggsäcken, skriver ett brev till sina föräldrar och lämnar sitt hem. Hon måste bort från meningslösheten, bort från de två k:nas förbannelse, bort från alla frågor utan svar. Utan plan eller mål tar hon första bästa buss norrut. När den udda skylten dyker upp vid vägkanten kastar hon sig på stoppknappen av ren impuls, Vikkaby, med två k.
När Aino hittar Annikki sovandes i rosenträdgårdens hammock blir det en chock för dem båda. Det som börjar med en chock utvecklar sig i en riktning som den ena aldrig kunnat ana men den andra väntat på en livstid. Annikki, den unga, med sin stora ryggsäck, på väg ifrån.
Aino, den gamla, med sina unika förmågor och helande örter, i väntan på. Så olika, ändå så lika, båda på väg mot det okända. Slumpen för dem samman, eller … Är det verkligen en slump? Varför beter sig Aino och de andra människorna i byn som att Annikki är väntad? Vad finns i det låsta rummet vars nyckel alltid hänger runt Ainos hals? Vem är Aino egentligen? Och vem är egentligen Annikki?
Vilka krafter driver en människas beslut och gärningar? Vilken kraft för människor samman? Berättelsen om Aino och Annikki är en berättelse att resa bort och komma hem, om ungdom och åldrande, om livsval och livslust, om dolda förmågor och urgammal visdom. Och om rosor, massor av rosor.
"Tog upp boken, öppnade och började läsa. Kunde inte släppa den innan den var färdigläst. Vilken pärla!"
-Ingrid
"Underbar, känslosam, andlig och svår att lägga ifrån sig. Boken är innerlig och äkta och väldigt levande. En fantastisk bok!"
-Eva
"Jag läste boken med hjärtat, kroppen kände dofterna och smakerna. Så mjuk och varm, en lisa för min själ! Tack!"
-Sissi
"Åh, vilken underbar bok! Jag är alldeles varm om hjärtat efter att ha läst. Therese lyckas verkligen i sin ambition att beröra."
-Carita
"Så vacker historia. Tårarna rinner nerför mina kinder. Vill bo där, vill flytta till byn och deras gemenskap. Boken gick rakt in i mitt hjärta."
-Linda
"En varm och fängslande berättelse. Liksom tidigare böcker behövs lugn och ro och ett rejält lakan att torka tårarna med inför slutet.
-Katarina